×

Vad vill du söka på?

skriv sökord och tryck ENTER



RBU i riksdagen om personlig assistans

Publicerad: 30-Jan-2018

Idag höll riksdagens socialutskott en offentlig utfrågning om personlig assistans och effekter av rättsutvecklingen. Hela utfrågningen kan ses via riksdagens webb-tv. Här är ett klipp med det anförande som hölls av RBU:s förbundsordförande Maria Persdotter. Hela talet kan läsas i text nedanför videoklippet.

 

 

Maria Persdotters anförande i riksdagen den 30 januari 2018:

Det här är min dotter Tilda. Här är hon ungefär tre år och den första dramatiska tiden med ständiga lunginflammationer och operationer är över. Tilda har en led- och muskelsjukdom som påverkar hela hennes kropp. Hon behöver hjälp med i stort sett allt, även om vissa dagar är bättre dagar och då funkar kroppen något bättre än andra dagar. Tilda är född 1995 och alltså född in i LSS kan man säga. Visst har vi alltid behövt kämpa, bråka och överklaga för Tildas räkning. Men i stort sett har Tilda fått sina behov tillgodosedda genom åren. Hon har statlig assistans, hon har de hjälpmedel hon behöver, vilket är många. Hon träffar kompisar, lever utåtriktat och tar för sig av livet. Inte så mycket som hon själv skulle önska kanske, men ändå. Hon planerar nu för att flytta hemifrån.

Men samtidigt har det hänt något. Något mycket dramatiskt, något som slår mot barn och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar. Idag är det 1 200 färre som har statlig assistansersättning, jämfört med när den här regeringen tillträdde. 1 200 färre, i en grupp som var drygt 16 000 då. Det är väldigt många färre. Och bara drygt en av tio som ansöker för första gången får ja, alla andra får avslag. Många av dem är barn. Hur har det kunnat bli så här? Vad var det som hände? Och var det föremål för en demokratisk process, där ni som riksdagsledamöter fick fatta beslut? Nej så var det inte. Regeringen säger ofta att man inte ändrat något i lagen och det är helt sant! Det har man inte heller. Man har rundat er i riksdagen och istället använt ett annat verktyg som regeringen förfogar över, nämligen regleringsbrev till myndigheterna.

Inför 2016 fick Försäkringskassan tydliga direktiv i sitt regleringsbrev: timutvecklingen i assistansen skulle brytas. Det stod som första mening i regleringsbrevet och då kan man ju uppfatta det som att det var det enskilt viktigaste som myndigheten skulle ägna sig åt 2016. Men hur gör man det då, som myndighet, om inga lagar eller regler har ändrats? Man kan väl inte bryta mot lagen – eller…? Nja nästan, man kan göra vidlyftiga tolkningar. Försäkringskassan löste uppgiften med bravur kan man säga. Ni minns – 1 200 färre med statlig assistans idag, och många miljarder sparade. Försäkringskassan letade bakåt och hittade en dom i Högsta förvaltningsdomstolen från 2012. Domen handlar om massage och varma bad och slår fast att det kan röra sig om egenvård, fast domen är ganska otydlig. Men det spelade ingen roll, Försäkringskassan plockade upp den gamla domen och dammade av den och använder nu den för att avslå ansökningar från barn som behöver sondmat. Det spelar alltså roll hur man äter nuförtiden, om det är assistansgrundande eller inte. Att äta är inte längre ett grundläggande behov om man äter på fel sätt. Om man äter med munnen ger det fortfarande rätt till assistans, om man t ex äter med en knapp på magen så gör det inte det.

Det här är Selma. Hon är ganska mycket yngre än min dotter Tilda. Hon är så liten att hon inte ens var född när domen kom i Högsta förvaltningsdomstolen 2012, domen om massage och varma bad. Selma fick ändå assistans beviljad och hade kvar den tills Försäkringskassan fått sitt nya regleringsbrev. Då rök den. Indragen assistans. Varför det? Visade det sig att Selmas föräldrar fuskat på något sätt? Nej, den rök för att Selma behöver både sondmat och andningshjälp ibland. Och att andas är inte heller ett grundläggande behov längre, det vet ni va?

Men hur kan det komma sig att Försäkringskassan kan använda en otydligt skriven dom med ett antal år på nacken, som handlar om något helt annat, till att avslå ansökningar från barn som behöver sondmat? Ska inte alla ansökningar bedömas individuellt? Kan man ens prata om prejudikat när det gäller en lagstiftning som är så hyperindividuellt utformad som LSS, en rättighetslag till på köpet? Ja, Försäkringskassan är ju också representerad här idag och kanske kan förklara hur man resonerar. För mig är det i högsta grad dunkelt.

Myndigheten är helt enkelt lyhörd mot sin uppdragsgivare och gör vad man kunde för att lyda order. En gammal otydlig dom är bättre än ingenting och på den vägen är det.

Konsekvenserna är blytunga. Föräldrar som inte får hjälp tar slut. Man har inte sovit en enda natt på flera år. Man kan inte jobba och drar inte in några pengar. Syskon far illa. Relationer spricker som inte hade behövt göra det. Familjer går under. Allt fler kommuner planerar nu barnboenden. Jag ser det som en direkt effekt av besparingarna i assistansen. Föräldrar orkar helt enkelt inte längre och även om man för död och pina inte vill lämna bort sitt barn så ser man sig till slut ingen levande råd. Det är alltså dit vi är på väg, i Sverige, 2018. Till ett samhälle där barn med funktionsnedsättning inte får växa upp i sin familj, fast både föräldrar och barn egentligen far bäst av det.

Men hur illa är det då, egentligen? Ja jag kan berätta hundratals historier, människor som hör av sig till mig med oerhört starka, nattsvarta berättelser om sönderslagna vardagsliv.

En liten delseger nådde vi i höstas, när nödstoppet kom, nödstoppet för tvåårsomprövningar av assistansersättningen. Men det hjälper inte dem som redan står utanför, antingen för att de fått avslag eller för att de redan hunnit förlora assistansen innan nödstoppet kom. Vi har alltså en situation i Sverige just nu där det inte är samma rättsliga läge för dem som hade omprövning innan nödstoppet kom och för dem som kom att omfattas av nödstoppet. Tycker ni att det är rimligt, ni ledamöter i socialutskottet, att människor med samma typ av funktionsnedsättning ska ha helt olika rättsliga situation? Nej lagen ska vara lika för alla. LSS är en rättighetslag för människor med omfattande funktionsnedsättningar, då kan det inte få vara så här svajigt.

Vad behöver då göras?

För det första måste de som fallit ur assistansen eller aldrig fått beviljat trots stora omfattande behov få sina rättigheter tillgodosedda. Kan man snabbändra och införa ett nödstopp för tvåårsomprövning så kan man snabbändra här också. Har man kvalificerat sig för LSS, det vill säga har man omfattande och bestående funktionsnedsättningar, då ska det inte vara någon diskussion. Personlig assistans är det som i första hand ska övervägas, om det är det personen själv vill. Så står det i lagens förarbeten och ingenting annat duger. Det måste vara behoven som ska styra, inte snöd besparing.

Gunilla Malmborg har precis berättat om LSS-utredningen, en utredning som har order om att spara i assistansersättningen på två olika sätt, både för att finanseria satsningar på andra LSS-insatser OCH av statsfinansiella skäl. Statsfinansiella skäl, när Sverige går som tåget och vi har 40 miljarder i reformutrymme! Försäkringskassan har dessutom redan sparat stora summor i assistansersättningen. Ungefär 5 miljarder sparades 2016 och ungefär 2 miljarder ifjol.

Det enda raka nu är att ge LSS-utredningen nya direktiv. Det går, och det är det enda rimliga. Annars kommer det inte att finnas något kvar av personlig assistans, en reform som inneburit en frihetsrevolution för människor med funktionsnedsättning och som vi fått så gott internationellt renommé för.

För det är så här det ska se ut. Det här är Tilda när hon deltar i Glädjeruset, ett motionslopp där man är välkommen oavsett om man springer, går eller rullar. Eller som Tilda, som kör permobil. Tack vare assistansen kan hon delta, både i Glädjeruset och i samhället överlag. Och så vill i alla fall jag att det ska vara.

Så:

– Snabbändra lagen så att alla som omfattas av LSS kan få rätt till assistans, om det är det man själv vill.
– Nya direktiv till LSS-utredningen. Stryk besparingskraven och utred hur kvaliteten kan bli bättre, inte hur assistansen kan bli billigare.

J’accuse – mais il y a des solutions!

Tack.