RBU:s kampanjknapp med texten Assistans är frihet - Rädda LSS

Stor oro kring personlig assistans med tre månader kvar till valet

Den katastrof som pågår i många hem efter att barn med funktionsnedsättning fått sin personliga assistans indragen, eller aldrig fått den beviljad, tar nu ut sin rätt. Förutom att barnen själva och deras syskon far illa så tar även föräldrarna slut. Det visar en enkät som RBU har genomfört bland sina medlemmar.

Enkäten visar att långtidssjukskrivningar är ett stort bekymmer. Mer än tolv procent av de svarande har varit sjukskrivna mer än tre månader på grund av barnets funktionsnedsättning och den pågående krisen i assistansen. Nästan 90 procent av föräldrarna säger att de i stor utsträckning påverkas negativt av debatten kring assistans och den oro den sprider.

– Jag är inte förvånad, det här bekräftar vår bild, säger Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU.

– Många föräldrar trodde att de kunde andas ut när det kom en dom för ungefär två månader sedan, som sa att sondmatning utgör en måltid precis som mat man får i sig via munnen och att den ska kunna ge rätt till assistans. Försäkringskassan anser att det bara är på- och urkoppling av sondslang som ska kunna ge den rätten. Och den vantolkningen av domen spär på föräldrarnas oro ytterligare, säger Maria Persdotter.

Sedan regeringen tillträdde är det nu 1 500 färre som har statlig assistansersättning och det är näst intill omöjligt att få assistans beviljad för den som ansöker för första gången. Många föräldrar tvingas nu sluta arbeta och oavlönat ta hand om sitt barn. Eller så hamnar man i långa sjukskrivningar eftersom man aldrig får chansen att sova en hel natt. En statlig utredning som utreder LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har inget mandat att föreslå några förbättringar eftersom den inte får lägga förslag som ökar kostnaderna.

– Det är nu tre månader kvar till valet och fortfarande har de två stora partierna som gör anspråk på att få leda en framtida regering, Socialdemokraterna och Moderaterna, inte talat om hur de tänker lösa assistanskrisen. Det är för uselt, avslutar Maria Persdotter.

Läs hela rapporten här.

Citat ur undersökningen:

”Den ständiga oron att känna sig otrygg om sitt barns framtid och våran framtid som familj. Som läget är nu så törs vi inte skaffa fler barn pga att vi vet inte vad som händer om assistansen tas i från våran dotter.”

”Det ligger som en klump i magen hela tiden. Egentligen skulle vi behöva söka om mer timmar, vet att en massa föräldraansvar nu egentligen är borta – men vågar inte pga att vi är rädda att förlora timmar istället. En förlorad assistans skulle vara en katastrof för vår son.”

”Jag kan inte sova ordentligt. Ständiga migränanfall. Extrem trötthet. Allt orsakat av enorm stress inför framtiden. Hela min vardag kretsar kring att vårt liv kan slås sönder när som helst. Att vår familj inte kommer att överleva om sonen mister hela eller delar av sin assistans. Att vi kanske måste tvingas lämna bort honom på en institution. Vilket jag inte kommer att göra förrän jag faller död ner.”

”Vi påverkas oerhört mycket av detta och känner oss djupt oroade för hur vår dotters framtid blir. Vi ser ju också problemen som finns i övriga delar av omsorgsverksamheten i kommunen där det är neddragningar, brist på personal mm och det blir stor otrygghet vid tanken på om hur vår snart vuxna dotter ska kunna bo själv.”

”Vi som föräldrar lever i daglig stress av hela vår situation. Att dessutom ständigt gå och oroa sig för omprövning av assistanstimmar leder till ett ännu sämre mående.”