Förbundsordförande Maria Persdotter

Stoppa jakten på dem som behöver assistans

För fem år sedan inträffade en katastrof i Sverige. Nej det var ingen naturkatastrof, det var ingen pandemi eller en stor olyckshändelse med många inblandade. Det var en assistanskatastrof. Idag skriver RBU på Aftonbladets debattsida om hur vi inte kan lita på regeringen.

För fem år sedan fick Försäkringskassan order om att spara pengar i assistansersättningen. Så här skrev regeringen i sitt regleringsbrev till Försäkringskassan i december 2015: ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Och resultatet lät inte vänta på sig. Barn och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar rasade ut ur assistansreformen. Nästan alla som ansökte om assistans för första gången fick avslag. Och så är det fortfarande.

Visserligen slopades formuleringen om att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar i kommande regleringsbrev, men skadan var redan skedd. Myndigheten hade dammat av gamla domar och skaffat sig en ny rättstillämpning. Det hade behövts kontraorder i de nya regleringsbreven, men de kom aldrig. I stället kom LSS-utredningen som var klar i januari 2019, med ännu fler besparingar, åtminstone för staten. Till exempel föreslås att barn under 16 år inte längre ska ha rätt till personlig assistans. Alls.

Märkligt nog skickades den sönderkritiserade utredningen på remiss, ett och ett halvt år efter att den var klar. Vi var nog många som trodde att den hade gått direkt i papperstuggen, men så var det alltså inte. I samband med att utredningen gick på remiss skrev regeringen att förslaget om slopad rätt till assistans för barn inte skulle genomföras och att vi remissinstanser därför inte behövde bemöta det. Men så här sa socialminister Lena Hallengren i en intervju med riksföreningen JAG för ett tag sedan:

”Jag tycker att utredningen fick för mycket kritik. Man gjorde det för enkelt för sig. I stället för att dra en gräns för hur många timmar man får i veckan i form av grundläggande behov – tala om att kommunen har ett ansvar för alla upp till 16 år, det är ju utredningens förslag. Allt det där kan man ju titta på. Det är ju ett förslag att skära på ett helt annat sätt och säga: staten har ett ansvar för alla över 16 och kommunerna för alla under.”

Vi litar inte på regeringen. Barns rätt till assistans är utredd och förslaget är att den slopas. Ministern uttrycker att LSS-utredningen fick för mycket kritik och att det inte alls är ett dåligt förslag att Försäkringskassan bara ska bevilja assistans för personer över 16 år. RBU har därför svarat även på den delen i utredningen. Att barn med omfattande funktionsnedsättningar i praktiken redan blivit fråntagna rätten till assistans är det verkliga problemet. När utredningen föreslog att detta dessutom ska skrivas in i lagen måste RBU slå bakut.

LSS är en rättighetslag, ingen om-vi-har-lust-lag. Här och nu får barn och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar avslag på sina ansökningar om assistans. Här och nu förlorar barn och vuxna den assistans de haft, kanske under många år, på mycket skakiga grunder. Här och nu bryter Sverige mot flera FN-konventioner om rättigheter för barn och vuxna. Och framför allt: Sverige bryter mot LSS, den kanske viktigaste frihetsreformen vi har i vårt land.

RBU kräver:

  • Stoppa Försäkringskassans jakt på människor med omfattande funktionsnedsättningar.
  • Barn med funktionsnedsättning måste få tillbaka rätten till personlig assistans.
  • Släng LSS-utredningen i papperskorgen och börja om från början.
  • LSS är en rättighetslag. Respektera det, politiker och myndigheter!

Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU