Säg sanningen, Camilla Waltersson Grönvall!

RBU är missnöjda med Camilla Waltersson Grönvalls uttalande angående FN:s kritik mot Sveriges hantering kring funktionsrättsfrågor. FN kritiserar Sverige för landets hantering av funktionsrättsfrågor och det visar på ett rejält misslyckande. Men Waltersson Grönvall väljer då att svara så luddigt som bara en politiker kan och hänvisar till att man jobbar på de utmaningar som Sverige fortfarande har.

Sedan Camilla Waltersson Grönvall tillträdde som socialtjänstminister hösten 2022 så har hon aktivt bjudit in många funktionsrättsorganisationer till flera samtal och möten. Dessa samtal och möten har varit betydelsefulla och gett hopp om att funkisrörelsen äntligen ska bli lyssnade på.

Men nu efter ett och ett halvt år står det tydligt att allt detta bara har varit ett spel för galleriet. Situationen för funktionsnedsatta barn och ungdomar i Sverige blir bara värre och värre. Rätten till assistans för barn och unga som var tänkt att stärkas i samband med en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2023 har resulterat i att ännu färre barn än tidigare har assistans. Försäkringskassan har förmodligen med riksdagen i ryggen lyckats tolka lagändringen helt galet. Allt börjar likna ett skämt.

RBU, tillsammans med många andra organisationer, informerar ständigt Waltersson Grönwall om hur situationen ser ut. Men absolut ingenting händer. Jag som ordförande kan inte låta bli att tänka; ”Vill man skuffa undan de funktionsnedsatta som man gjorde förr i tiden?”. Och tyvärr tror jag att det är så. Om man har någon som helst empati och förståelse för personer med funktionsnedsattning så skulle man aldrig tillåta att detta fortsätter. Funkofobin är utbredd, normaliserad och accepterad i dagens samhälle

Frustrationen hos många inom funktionsrättsrörelsen är stor, inte minst hos RBU:s medlemmar där barn och unga representeras. Att det finns fina lagar och rättigheter på papperet spelar ingen roll om rätten att få dem ofta kräver flera års kamp. Att få slåss i domstol är nämligen mer regel än undantag idag.

Det kan vara svårt att förstå om man inte själv har erfarenhet av situationen, men tänk dig att du har oturen att vara med i en omfattande olycka som innebär att du behöver åtminstone tre års rehabilitering. Självklart ska du under tiden få ersättning från Försäkringskassan, eller hur? Men föreställ dig då att de trots läkarintyg nekar dig detta eftersom det enligt deras åsikt är tveksamt om du verkligen behöver hjälp. De hänvisar i stället kallt till domstol. Första instansen dömer till Försäkringskassans fördel baserat på att de inte har någon kunskap om hur det egentligen fungerar med rehabilitering. Då måste du överklaga till högre instans, men även där förlorar du. Till slut har du bara högsta instans kvar. Om du har tur så vinner du där, men då har det redan gått tre år.

Tre år av kamp medan du samtidigt har din rehabilitering att fokusera på. Då har all energi redan gått åt att slåss för din rätt till ersättning, så rehabiliteringen går inte som planerat och därför behövs längre rehabilitering. Men enligt Försäkringskassan borde du ha kommit mycket längre i din rehabilitering, så de stoppar din ersättning igen och du är tillbaka på ruta ett. Visst låter det fruktansvärt? Så ser verkligenheten ofta ut om du har ett barn med funktionsnedsättning. En livslång kamp. Hade du dock fått det stöd du har rätt till på en gång hade du kunnat fokusera på att bli bättre och samhället hade tjänat på att ge dig stöd.

Detta vet politikerna om. Men oavsett block som historiskt har styrt detta land så blundar man. För allt handlar om besparingar.

Så Camilla Waltersson Grönvall, säg sanningen. Hävda inte att Sverige lever upp till konventionens åtagande i hög grad när personer med funktionsnedsättningar dagligen får detta motbevisat. Du bevisar bara att du antingen inte har någon koll alls, eller att det är precis som väldigt många av oss tänker; att ni inte vill ta något ansvar för personer med funktionsnedsättningar. Att ni fortsätter låta familjer gå under, så länge man inte kostar.