×

Vad vill du söka på?

skriv sökord och tryck ENTER



Ett steg framåt och två tillbaka – krisen i personlig assistans förvärras

Publicerad: 03-Dec-2019

Idag på internationella funktionshinderdagen kritiserar RBU regeringens nya lagförslag på Aftonbladets debattsida. Läs artikeln nedan eller hos Aftonbladet.

 

Ett steg framåt och två tillbaka – krisen i personlig assistans förvärras

Regeringen och stödpartierna vill sätta bilden av att krisen i personlig assistans är på väg mot en lösning. Ingenting kunde vara mer fel. Istället kommer nu LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, att få hårdare skrivningar som leder till att det blir ännu svårare att få personlig assistans. Regeringen tar ett steg framåt och två tillbaka och försöker putsa fasaden. Nu finns ett förslag om att andning och sondmatning ska få räknas som grundläggande behov och kunna ge rätt till personlig assistans, mycket tack vare RBU:s envetna kamp.

Men tyvärr kommer krisen att eskalera istället för att lösas. Det finns en gammal dom i högsta instans, från 2009, som säger att för att få räkna ett behov som grundläggande när man ansöker om assistans måste behovet vara mycket personligt och integritetskänsligt. Det är den domen som leder till att man bara får räkna den tid det tar att ta på kläderna närmast kroppen och inte övriga kläder. Eller den tid det tar att borsta tänderna, inte den tid det tar att ta på tandkräm på tandborsten. Eller den tid som man får hjälp att föra en sked mat till munnen men inte den tid det tar att tugga maten. Och så vidare, i en pervers jakt på minuter och hundradelar av minuter för att kunna avslå ansökningar om personlig assistans.

Domen från 2009 var en katastrof när den kom. Den är okunnig och fördomsfull och bröt mot lagen och dess förarbeten. De jurister som satte sitt namn under domen bör skämmas. När regeringen nu lägger förslag som handlar om andning och sondmatning har man chansen att rätta till denna rättsskandal. Men istället väljer man att skriva in domens formuleringar i det nya lagförslaget, vilket kommer att bli helt förödande.

Att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning är i många fall en vandring på en knivsegg. Försäkringskassan har nämligen utvecklat en parallell verklighet när barns assistansansökningar ska bedömas. Man talar om normalt föräldraansvar. Vad detta betyder är otydligt och rättsosäkert. Att hjälpa sin tioåring på toaletten, torka rumpan och duscha tioåringen, det är nog ganska ovanligt att en förälder gör. Ett onormalt föräldraansvar. Men detta räknas av vissa handläggare på Försäkringskassan som normalt föräldraansvar och ännu fler assistansansökningar kan avslås.

Konsekvensen blir utslitna föräldrar, syskon som far illa och barn med funktionsnedsättning som inte får möjlighet att leva som andra, som det så vackert är formulerat i lagen. Barn tvingas flytta till barnboenden, inte för att föräldrarna vill det eller för att det är det bästa för barnet, utan för att situationen blir helt ohållbar och familjerna håller på att gå sönder. Lösningen stavas personlig assistans, men den dörren stängs effektivt med hänvisning till normalt föräldraansvar. Alla föräldrar torkar väl sin tioåring i baken?

Här hade regeringen ett ypperligt tillfälle att stoppa Försäkringskassans ofog att kalla allt för normalt, hur onormalt det än är. Men istället slår man fast att nuvarande tillämpning ska gälla.

Mycket snart, 1 januari, blir FN:s barnkonvention lag i Sverige. Det stärker barns rättigheter, men inte alla barns. Barnen med funktionsnedsättning och deras familjer kommer att fara precis lika illa efter 1 januari som de gör idag. Sverige bryter mot barnkonventionen varje dag. Det är skam att vi inte klarar av att värna de barn som har de allra största behoven.

Sverige kan bättre än så här. Skärp er, regeringen, och lös assistanskrisen. Ingenting annat duger.

Maria Persdotter
Förbundsordförande i RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar