FN-förhör: Hur lever Sverige upp till funktionsrättskonventionen?
Sverige skrev 2009 under FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och blir därmed återkommande granskade av FN:s övervakningskommitté. Den 11:e mars inleddes kommitténs senaste förhör av Sverige. Flera funkisorganisationer kritiserar nu den svenska regeringens svar och medverkan under förhöret.
Inför de förhör som övervakningskommitténs håller med Sverige får ideella organisationer lämna in en gemensam rapport för att ge sin bild av situationen för personer med funktionsnedsättningar i Sverige. Funktionsrätt Sverige har haft huvudansvaret för att ta fram rapporten i samarbete med andra organisationer.
I rapporten får Sverige allvarlig kritik och huvudbudskapet är att det skett en tillbakagång vad gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. För barn med funktionsnedsättningar lyfts det särskilt i rapporten att barn med funktionsnedsättning i högre utsträckning tvångsvårdas på institutioner, där de riskerar att utsättas för vanvård och förnedrande behandling. Det uppmärksammas också att barn med funktionsnedsättning i högre utsträckning drabbas av våld, mobbing och sexuella övergrepp. Rapporten belyser att lagändringen inom LSS som trädde i kraft i januari 2023 inte har gett önskad effekt, utan att man tvärtom har sett en minskning av de som får personlig assistans.
I förhöret lyckas regeringen inte besvara kritiken och vid flera frågor ber man om att få återkomma med skriftliga svar. Senare under våren kommer FN att inkomma med rekommendationer till Sverige om hur man bättre ska leva upp till Funktionsrättskonventionen.
– RBU instämmer i rapportens slutsatser och den kritik som riktas mot regeringen. Den genomgående trenden av nedskärningar har drabbat personer med funktionsnedsättningar oproportionerligt mycket, säger RBU:s förbundsjurist Li Wicén.
– Allt från bristen på särskilt stöd i skolan, vanvården på SiS särskilda ungdomshem, begränsningen av rätten till personlig assistans, till nedskärningarna inom aktivitets- och sjukersättningen är i grunden orsakade av resursbrist och ekonomiska begränsningar. Inga konventioner, förhör, lagändringar eller myndighetsbeslut kan kompensera för regeringens och kommunernas motvilja att avsätta de resurser och medel som faktiskt krävs för att personer med funktionsnedsättningar ska få sina rättigheter försäkrade.