RBU:s årsrapporter

RBU gav under åren 2006-2014 ut årsrapporter som låg till grund för en årlig kampanj. Var och en av årsrapporterna behandlar ett särskilt tema av stor vikt för RBU:s medlemmar. Många av rapporterna är lika aktuella idag som då de skrevs, tyvärr.

2014 Den ljusnande framtid är vår…?

RBU:s årsrapport 2014 handlar om vuxenblivandet. Den bygger på medlemsenkäter riktade till unga i åldrarna 21-35 år respektive föräldrar till vuxna barn i samma åldrar. Frågor som tas upp är självständighet, skola, arbete/sysselsättning, studier vid högskola/universitet, habiliteringen samt relationer och det sociala livet.

2013 Hjälpmedel var god dröj

Förskrivningen av hjälpmedel behöver bli mer effektiv, många uppfattar att själva förskrivningsprocessen är trög och ineffektiv. Hela 70 procent av de som svarat har någon gång fått betala för hjälpmedel själv. RBU anser att det bör inrättas regionala eller nationella kompetenscenter med särskild kunskap om barns hjälpmedel. De hjälpmedel som personer med funktionsnedsättning behöver för att kunna leva som andra ska erbjudas till en kostnad som motsvarar vad en person utan funktionsnedsättning skulle ha betalt, detta ska också inkludera fritidshjälpmedel. Det är behovet av hjälpmedel som ska styra, inte bostadsort eller lokalt utbud av hjälpmedel.

2012 Åt var och en efter behov?

RBU genomförde våren 2012 en enkätundersökning bland sina medlemmar. Resultatet från denna ligger till grund för årsrapporten 2012 ”Åt var och en efter behov?”. Totalt svarade 703 personer på enkäten.
Av resultaten framkommer att många föräldrar anser att deras barn inte får tillräckligt med behandlingsinsatser från habiliteringen. Och att behandlingsansvaret därmed felaktigt ligger på föräldrarna själva. Resultatet visar även på brister i hur habiliteringsplaneringar genomförs och att en samordnare för varje familj skulle kunna underlätta vardagen. Att inte ha tillgång till hjälpmedel för fritidssysselsättningar är också en brist anser många föräldrar. Trots att undersökningar visar att unga med funktionsnedsättning har större ohälsa än andra, satsas små resurser på att barn och unga med funktionsnedsättning ska kunna leva ett aktivt och hälsofrämjande liv. Även hur stödet ser ut i övergången till vuxenlivet får kritik.

I årsrapporten ”Åt var och en efter behov?” listas tio krav som RBU vill se att habiliteringarna runt om i landet tar i beaktande.

2011 Skolad eller spolad?

Rapporten bygger till stor del på en medlemsenkät riktad till föräldrar till barn med rörelsehinder i skolåldern. Föräldrarna har svarat på frågor om hur de upplever sitt barns skolsituation. Totalt inkom 392 svar. Rapporten visar på stora brister. Var tredje förälder anser att barnet inte får det särskilda stöd som han eller hon behöver, knappt hälften upplever att barnet får rätt stimulans för att utvecklas optimalt i skolan och fler än hälften har i hög utsträckning varit tvungna att arbeta för att barnet ska få tillräckliga resurser i skolan. Rapporten visar också att knappt hälften av barnen har bra möjlighet att delta på idrottsdagar och att endast tre av tio föräldrar upplever att deras barn har samma möjlighet som andra att fritt välja skola.

2010… utom Emma, för hon fick stanna hemma

Rapporten bygger till stor del på de svar vi fått i en enkätundersökning som 532 av RBU:s medlemsfamiljer deltagit i. Familjerna har svarat på frågor om hur de upplever sina barns resor med såväl allmänna kommunikationer som färdtjänst och skolskjuts. Undersökningen visar bland annat att sju av tio familjer har avstått från att göra gemensamma aktiviteter på grund av otillgängliga transporter eller lokaler. Vår önskan är att rapporten ska sprida kunskap om betydelsen för barn med rörelsehinder att kunna färdas tryggt och säkert och dessutom bidra till de förändringar som är nödvändiga.

Några av texterna:

  • Att kunna resa är en rättighet
  • För Julia är det lyx att åka kollektivt
  • Vad säger lagen om skolskjutsen?
  • Hela familjen ska kunna åka tillsammans
  • RBU:s tio punkter för ett bättre resande

2009 – Vem bryr sig

En rapport om arbete och annan sysselsättning för unga med rörelsehinder.
I årsrapporten möter vi sex unga människor som berättar om sina tankar kring arbete och sysselsättning. Liksom för alla människor så skiljer sig deras förutsättningar sinsemellan, men den självklara längtan efter mening och sammanhang är gemensam.
Visst bryr du dig? Tre RBU-krav för en bättre situation för unga med rörelsehinder
Alla unga med funktionsnedsättning ska ha rätt till en meningsfull sysselsättning.
Varje kommun ska ha en handlingsplan för att ge unga med funktionsnedsättning arbete eller annan meningsfull sysselsättning.
Mer resurser och kompetens till Arbetsförmedlingen för individuellt stöd till unga med funktionsnedsättning.

2008 – Men dom har ju fått det så bra!?

En rapport om hur föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever samhällets stöd.
RBU ställer följande krav på förändringar:

  • Varje familj ska ha rätt till en koordinator som man alltid kan vända sig till och som samordnar övriga kontakter
  • Alla som tillhör LSS ska på samhällets initiativ erbjudas en individuell plan
  • Beakta hela familjens behov vid beslut om insatser till barnet
  • Barns behov måste styra beslutsfattande, inte samhällets ekonomi

Årsrapporten bygger på en stor enkätundersökning där nästan 500 föräldrar har svarat.

2007 – Assistans med Barnen i Centrum

Rapporten bygger till stor del på de svar vi fått i en enkätundersökning där föräldrar vars barn har personlig assistans har deltagit.
Vår önskan är att rapporten ska ge kunskap och skänka insikt om vikten av personlig assistans för barn och ungdomar med omfattande funktionsnedsättning. Mer än 90 procent av de föräldrar som deltagit i RBU:s enkät uppger att om assistansen försvann så skulle både barnet och deras livssituation förändras drastiskt till det sämre.
Den personliga assistansen gör skillnad, inte bara för barnet, utan för hela familjen.

2006 – Leka för livet

I dag är enbart 1,4 procent av landets lekparker tillgängliga för barn som har funktionsnedsättning. Samtidigt står det helt klart att det är en rättighet som alla har, att få leka.
Förhoppningen är att rapporten ska sprida kunskap om vikten av tillgängliga lekplatser för barn med rörelsehinder.
För att få en bild av lekplatserna runt om i landet har vi gjort enkätundersökningar med föräldrar och RBU-föreningar. Vi har också fått viktig kunskap genom de intervjuer vi gjort med barn, experter och kommunala tjänstemän. Vi tackar alla som medverkat.
Vår önskan är att rapporten, Leka för livet, ska bidra till fler tillgängliga lekplatser och mer lek för alla barn.