Här får du tips och råd om hur du kan gå till väga i kontakter med myndigheter, vid ansökan om en insats eller om du vill överklaga ett beslut. Klicka på länkarna i vänsterspalten för att läsa mer.
Informationen är hämtad från boken Rättigheter & möjligheter - en guide till samhällsstöd för barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Boken är skriven för RBU av Anna Ingmanson.
Alla barn och ungdomar har samma rättigheter:
Barnkonventionen och FN:s standardregler
Har du hört talas om Barnkonventionen? Det är en lag som nästan alla världens länder har kommit överens om.
Barnkonventionen säger bland annat att alla barn har rätt att växa upp i trygghet och gå i skolan. Lagen säger också att alla barn med funktionshinder har rätt till ett bra liv.
Vuxna människor ska alltid lyssna på barn så att de får möjlighet att säga vad det tycker och hur de helst vill ha det.
-
I Sverige finns en myndighet som heter Barnombudsmannen. Myndigheten arbetar för barn i Sverige. På deras webbplats kan du läsa mer om Barnkonventionen.
-
På Rädda Barnen webbplats kan du också läsa om barns rättigheter.
FN:s standardregler
De länder som är medlemmar i Förenta Nationerna, FN har kommit överens om något som kallas FN:s standardregler. Det är 22 stycken regler som berättar om vad som ska gälla för personer med funktionshinder.
Tanken med reglerna är att människor med funktionshinder ska få delta i samhällslivet på lika villkor som alla andra människor. Ett funktionshinder ska till exempel inte hindra en människa från att säga vad han eller hon tycker.
Den svenska regeringen har lovat att följa FN:s standardregler.
- I Sverige finns en myndighet som heter Diskrimineringsombudsmannen. Diskrimineringsombudsmannen (DO) jobbar mot diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. På deras webbplats kan du läsa mer om FN:s standardregler.
Här nedan kan du läsa om följande:
- Att överklaga
- Betydelsen av bra intyg
- Handläggning av ärenden
- Privata försäkringar
- Möte med myndigheter och organisationer
Att överklaga
Om du får avslag på din ansökan eller av andra skäl är missnöjd med ett beslut, kan du överklaga det. Alla beslut kan dock inte överklagas. I ditt beslut ska stå en besvärshänvisning som ger dig instruktion om hur du överklagar. I överklagandet ska framgå vilket beslut som överklagas, hur du vill att det ska ändras.
Ett överklagande ska vara skriftligt och vara ställt till förvaltningsrätten men skickas till den myndighet som meddelat beslutet, själva brevet ska alltså riktas till förvaltningsrätten, men kuvertet adresseras till kommunen. Poängen med att lämna överklagandet till den myndighet som har fattat beslutet är att myndigheten då får en möjlighet att ompröva beslutet. Överklagandet måste ha kommit till myndigheten inom överklagandetiden. I ditt beslut ska myndigheten ange hur lång överklagandetiden är.
Ibland kan det vara nödvändigt att komplettera ärendet, t ex med intyg från läkare eller annan sakkunnig person. Det finns ingen generell gräns för hur lång tid man har på sig att komplettera ett ärende. Kontakta den som handlägger ditt ärende i domstolen för att få besked om hur lång tid du har på dig att komplettera överklagandet.
Muntlig förhandling innebär att man får träffa den nämnd eller förvaltningsdomstol som ska fatta beslut i ärendet och där lägga fram uppgifter. Det kan vara bra för den som har lättare att tala än att skriva. Den muntliga förhandlingen betraktas som en del av utredningen och beredningen av ärendet. Muntlig förhandling ordnas på domstolens eget initiativ eller på någon parts begäran. Det är domstolen som beslutar ifall muntlig förhandling ska hållas när en part begärt det.
Förvaltningsrättens dom kan överklagas till kammarrätten, för många ärenden krävs prövningstillstånd i kammarrätten. Kammarrättens beslut kan överklagas till Regeringsrätten. Regeringsrätten är landets högsta domstol för förvaltningsfrågor och meddelar bara prövningstillstånd i frågor där det behövs ett vägledande avgörande. Regeringsrättens dom kan inte överklagas.
Förvaltningslag (1986:223)
Förvaltningsprocesslag (1971:291)
Betydelsen av bra intyg
Vid en ansökan om en insats finns det ibland krav på att läkarintyg ska bifogas ansökan, men inte alltid. I praktiken är det ändå så att intyg från läkare, kurator, psykolog eller andra sakkunniga som finns runt barnet behövs för att barnets behov ska kunna utredas av beslutsfattaren. Ett intyg kan betraktas som en form av bevisning. När du ber om ett intyg är det bra om du upplyser den som ska skriva intyget om ändamålet och vad som bör framgå av intyget.
Tips på vad ett intyg kan innehålla:
1.diagnos på läkarspråk och vanlig svenska,
2.vilka svårigheter funktionshindret orsakar – vad kan barnet inte göra eller göra med svårighet,
3.vilka insatser/vilken hjälp barnet behöver, gärna med en uppskattning av tidsåtgång för den tid hjälpen/insatsen tar,
4.ev. beskriv vad som händer om den sökta insatsen inte ges.
Handläggning av ärenden
I förvaltningslagen regleras myndigheternas skyldigheter när det gäller handläggning av ärenden. Det finns också fler regler om handläggning i andra lagar, t ex i lagen om allmän försäkring och i socialtjänstlagen. Förvaltningslagen gäller även för domstolarna.
Varje myndighet ska lämna upplysningar, ge vägledning, råd och annan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Det innebär t ex att myndigheterna ska hjälpa dig att ta tillvara din rätt i förvaltningsärenden. Myndigheten ska också hjälpa till med ansökningar. I förvaltningslagen står det att frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt. En myndighet som har fått en förfrågan måste alltså lämna svar i någon form.
Varje ärende där en enskild person är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det finns egentligen inga regler för hur lång handläggningstiden får vara, utom i vissa undantagsfall. Olika myndigheter och domstolar har olika långa handläggningstider. Tiden kan också bero på vilken typ av ärende som handläggs. Om du vill veta vad som gäller ditt ärende måste du ta kontakt med myndigheten ifråga. Långa handläggningstider kan anmälas till berörd tillsynsmyndighet eller till Justitieombudsmannen, JO.
Enligt huvudregeln har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det som har tillförts ärenden som rör myndighetsutövning mot en enskild person. Möjligheten att ta del av alla uppgifter kan i undantagsfall begränsas.
Myndigheterna har kommuniceringsskyldighet när det gäller myndighetsutövning mot enskilda personer. Det innebär att myndigheten inte får avgöra ett ärende utan att den som berörs har underrättats om nya uppgifter. Den sökande/klagande ska också ha fått tillfälle att kommentera uppgifterna.
Privata försäkringar
När man vill teckna en barnförsäkring för ett barn med funktionshinder stöter man ofta på problem. En del försäkringsbolag tecknar inte försäkringar för barn med vissa funktionshinder, andra bolag tecknar en försäkring med en hög premie eller har undantagsklausuler. Det kan vara en lösning att teckna en försäkring som gäller hela familjen genom någon av föräldrarnas fackförbund.
För att få en uppfattning om vilka försäkringslösningar som är lämpliga kan man kontakta Konsumenternas Försäkringsbyrå, KOFB. Det är en självständig rådgivningsbyrå med Konsumentverket, Finansinspektionen och Sveriges Försäkringsförbund som huvudmän. De kan hjälpa dig att jämföra försäkringar, tolka försäkringsvillkor och ge information om vart du kan vända dig för att överklaga beslut från försäkringsbolag.
Medlemsförsäkring
RBU:s medlemmar är försäkrade genom RBU:s samlingsförsäkring i Folksam, men den försäkringen gäller bara i samband med RBU-aktiviteter.
Möte med myndigheter och organisationer
(Ur Rätten till samhällsstöd - en skrift för föräldrar och nästående till barn och ungdomar med DAMP/ADHD. RBU och Söderström, Eklund, Johansson 1999)
I detta avsnitt återfinns vissa grundläggande råd och tips som kan vara till hjälp för dig som förälder i mötet med skola och andra organisationer. Som förälder får du ett bättre utgångsläge inför kontakter med myndighetspersoner eller organisationer om du vet hur du kan agera och vilka krav du kan ställa.
Utgå från att det är du som är expert på ditt barn
Det innebär att du inte får låta dig tystas ned när du möter andra experter. Många av de yrkesgrupper du möter har sina specifika kunskaper. Du behöver dem, men de behöver också dina kunskaper om ditt barn. Det är du som är expert på ditt barn.
Det innebär också att du får vara beredd på att olika sammanhang informera om ditt barns funktionshinder. Hur det påverkar olika situationer och hur man kan hantera dessa. Många gånger kan det upplevas som tröttande att ideligen informera andra om sitt barns situation, men som förälder har du unika kunskaper som omgivningen behöver.
Även om du är expert på ditt barn behöver du inte sköta all information på egen hand. Om det känns påfrestande kan du ta kontakt med kurator eller psykolog på habiliteringen eller barn och ungdomspsykiatrisk mottagning. Har du varit i kontakt med någon av dessa enheter tidigare kan de säkert hjälpa dig med informationen. En annan möjlighet är att be om hjälp av skolsköterskan om denna är insatt i diagnosen och kan förklara vad det innebär. Oavsett vem du vänder dig till är det viktigt att du känner att den personen kan förmedla lika bra, det som du själv skulle sagt. Ibland kan det räcka att personen ifråga finns med som ett stöd vid informationen och styrker det som föräldern säger.
För att kunna vara expert på sitt barn krävs att man hålls ständigt informerad. Myndigheterna är skyldiga att hålla dig informerad. De är också skyldiga att samarbeta med dig. Du har rätt att kräva av myndigheter att de håller dig informerad om vad de vet om ditt barn. Nöj dig inte med svepande formuleringar utan kräv förklaringar som du begriper.
Myndigheterna är skyldiga att dokumentera sina beslut och sin verksamhet. Du har ofta rätt att läsa dessa anteckningar. Många gånger kan det även vara viktigt att få reda på vad myndighetspersoner planerar att göra. Avser de att göra en utredning bör du ta reda på hur den skall genomföras, och av vem och på vad sätt du kan medverka och få del av resultaten.
Utgå från att alla vill ditt barn väl
Det kan vara viktigt att påminna sig om att de flesta myndighetspersoner du möter vill ditt barn väl. Inte sällan kan de utgöra ett stöd. Det är däremot inte självklart att mötet med myndigheter alltid leder till önskat beslut, eller att du får den hjälp du behöver för ditt barn. Anledningarna till detta kan vara många. Bristande kunskap, tidsbrist eller avsaknad av resurser påverkar mötet mellan er. Låt dig inte slås ned av undvikande svar eller ett oförstående bemötande.
Många gånger kan en tjänsteman hjälpa dig med att formulera en ansökan. Tveka inte att be om hjälp. Om du tycker att tjänstemannen, trots flera försök, inte lyssnar eller förstår din eller ditt barns situation bör du ta reda på vilka möjligheterna är att träffa en annan tjänsteman.
Att tala för sin sak
Att tala för sin sak i mötet med myndigheter innebär också att man måste lyssna aktivt.
Försök att ta reda på:
1.Om ni ser situationen eller problemet på samma sätt
2.Om ni uppfattar valet av insatser eller stöd på samma sätt.
3.Om det främst är formella hinder som regler eller lagstiftning som gör att ni kommer till olika beslut.
Välj sedan dina argument efter vilket det är. Är ni överens om problemet finns det ingen anledning att spilla ytterligare tid på detta. Är ni oense om valet av insatser försök då ta reda på vilka alternativ som föreligger. Kanske finns det andra sätt att lösa situationen på som du inte tänkt dig.
Om diskussionen gäller beslut som kan överklagas kan det ibland vara viktigt att få ett skriftligt avslag på den ursprungliga framställan innan samtalet går vidare. Då kan du välja att överklaga beslutet även om du erhåller annan hjälp istället. Det samma gäller om det är regler om lagstiftning som lägger hinder i vägen för ett positivt beslut på din begäran.
Att tänka på vid telefonkontakt med organisationer och myndigheter
Godtag aldrig ett ”Nej” eller avslag per telefon. Nöj dig inte heller med ett ”Ja” som levereras muntligt. Ett uttalande av myndighetsperson per telefon, är lika giltigt som ett skriftligt beslut men ett muntligt uttalande kan vara svårt att styrka. Begär därför ett skriftligt besked där det tydligt framgår på vilka grunder beslutet fattat. Det underlättar vid fortsatta kontakter för alla parter. Det skriftliga beskedet bör också innehålla motiveringar till beslut, det vill säga en förklaring till varför beslutet blev som det blev.
Skapa förutsättningar för samverkan mellan myndigheter på dina villkor Många gånger kanske du uppfattar det som önskvärt att myndigheter eller vårdgivare samarbetar bättre. Det föreligger sällan några formella hinder för detta. Kräv samverkan när det förefaller lämpligt. Utgå ifrån att det är dina behov som skall vara vägledande för när samverkan mellan myndigheter skall utvecklas.
Får du inte svar på dina frågor?
Du kan alltid be att bli hänvisad till annan myndighet/organisation som kan mer, och som förhoppningsvis kan svara på din fråga. Om det inte finns någon inom enheten som kan hjälpa dig, fråga då vart de tycker att du ska vända dig. Det finns alltid någon överordnad myndighet eller nivå i organisationen som kan svara eller hänvisa vidare. Det är inte meningen att föräldern själv skall behöva leta efter information, be andra om hjälp. Myndigheter och organisationer i kommunal och statlig regi är en service till medborgarna, och de som är anställda inom dessa enheter har som en del i sin arbetsuppgift att bistå med information till invånarna.
Inför mötet
Det är viktigt att vara väl förberedd. Ta reda på vad mötet gäller och vilka som kommer att medverka. Om du inte känner till mötesplatsen så tag i god tid reda på var mötet kommer att hållas. Se till att du före mötet fått de brev och andra papper som behövs och läs igenom innan du går till mötet. Gör gärna en sammanställning i punktform på sådant som du vill ta upp eller få besvarat. Om du känner dig osäker så ta gärna med dig någon som personligt stöd, men kom ihåg att alltid meddela detta till de som ordnar mötet. Var förberedd.
På mötet
Om du inte känner alla vid namn, så be dem att presentera sig. Vet du inte varför de deltar i mötet, så fråga om detta. Tag reda på vem som för anteckningar och försäkra dig om att du får utskrift hemskickad efter mötet. För egna anteckningar under mötet, det kan vara bra att ha för att checka av mot protokollet efter mötet. Då kan du själv se om det som beslutats finns med på protokollet. Om deltagarna använder fackspråk eller ord som är svåra att förstå, så be om en förklaring. Alla ska förstå vad diskussionen handlar om.
Efter mötet
När du fått protokollet hemsänt kan du jämföra med egna anteckningar från mötet. Om du inte tycker att det stämmer överens med vad mötet har beslutat, så säg till. Är det så att det som beslutats på mötet inte genomförs, kontakta den som anordnade mötet.